Naturligtvis musik för militärer, militära tillfällen och behov. På stridsfältet när larm och stök gjorde chefens kommando svåra att uppfatta så spelade man signaler för: framryckning, halt, eldgivning, eldupphör, samling o.s.v.. I lägret slog man revelj, flaggsignal(paradmarsch), middag, tapto. Trummor, flöjter var de vanliga instrumenten för fottrupper och trumpeter för rytteri. Flöjten är ett instrument som tränger genom de mesta oväsen, men tillåter kommandon att höras samtidigt som man spelar. När infanteritrupper på 1700-talet började strida i spridd ordning framför de slutna bataljonerna använde de horn, för att deras signaler inte skulle förväxlas med den slutna truppens signaler.
Vid marsch så spelade man marschmusik för att hålla takten. Man marscherade till anfall mot fienden, så musiken hade en avgörande psykologisk betydelse, samt reglerade hur tempot skulle ökas ju närmare man kom motståndaren.
Fram till 2:a världskriget började varje tjänstgöringsdag med korum( militär gudstjänst). Alltså ingick även psalmer i militärmusiken.
När det blev tid för ledighet och förströelse ordande man förstås dans och nöjen. Då spelade naturligtvis militärmusikerna dansmusik. I samband med Napoleonkrigen började man kopiera den turkiska Janitsharmusiken, som innehöll en större variation av mässings och träblåsinstrument. Den moderna militära harmonimusiken som vi känner den idag skapades. I Tyskland och andra länder på kontinenten har man konserverat de olika musiktraditionerna genom att separera harmonimusikkåren från trumkåren(Spielmannzug), som spelar på enbart trummor och flöjt.
Militärmusiken vars uppgift det är att spegla soldaternas känslor och föreställningar, är så mycket mer än bara marschmusik. I Dala Tapto kommer du få uppleva alla sorters militärmusik.